Felix-Sebastian Koch

Tidigare forskning har visat att barn som insjuknat i diabetes oftare varit med om en svår livshändelse jämfört med barn som inte har diabetes. Dessutom har forskningen inom ABIS visat att de barn som varit med om svåra livshändelser i högre utsträckning hade diabetesrelaterade autoantikroppar i blodet, vilket betyder att deras immunförsvar av någon anledning börjat attackera och förstöra de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln.

Detta skulle kunna innebär att de har en högre risk för att få diabetes, eftersom sjukdomen bryter ut när alla betaceller är förstörda och kroppen inte längre kan producera insulin.

Fetma har enligt WHO (FN:s organ för hälsa) utvecklats till en global epidemi. Allt fler barn är feta samtidigt som genomsnittsvikten för hela befolkningen ökar både i Sverige och i världen. Övervikt och särskilt fetma ställer högre krav på ämnesomsättningen och är en hälsofara särskilt på lång sikt. Forskning visar också att det finns ett samband mellan fetma och typ 1 diabetes.

Enligt betacellstresshypotesen kan olika miljöfaktorer (t.ex. fetma och psykologisk stress) leda till en minskad känslighet för insulin och därmed till ett ökat insulinbehov. De insulinproducerande betacellerna utsätts då för en ökad belastning. Detta kan i sin tur leda till den autoimmuna reaktion1 mot betacellerna som misstänks ligga bakom typ 1 diabetes, men troligen bara hos individer med genetisk risk för sjukdomen. Genom den högre belastning för kroppen som psykologisk stress och fetma innebär kan dessa vara bidragande faktorer i utvecklingen av diabetes.

Från och med inskolningen på dagis upplever barn en helt ny miljö utanför hemmet. Det kan vara spännande och innebär nya utmaningar men det kan även vara oroväckande och ångestfyllt för vissa barn. Mobbning är tyvärr ett utspritt fenomen i dagens skolor och det innebär mycket stress för de utsatta barnen. Enligt betacellstress hypotesen skulle även mobbning kunna stå i samband med att barn utvecklar typ 1 diabetes.

För barn i skolåldern kan övervikt och särskilt fetma leda till mobbning och på så sätt kan fetma bidra till ökad psykologisk stress hos barn och ungdomar. Att barn känner sig trygga i skolan eller hemma kan motverka känslan av utsatthet. Men samtidigt kan problem i skolan eller hemma förstärka känslan av utsatthet. Barn med fetma är troligen särskilt utsatta. Å enda sidan är fetma en stor belastning för kroppens metabolism. Å andra sidan kan barn med fetma vara i högre grad utsatta för psykologisk stress genom t.ex. mobbning.

Eftersom psykologisk stress och fetma hos barn är en viktig samhällsfråga och såväl stress som fetma kan vara involverade i utvecklingen av diabetes bör sambandet mellan psykologisk stress, fetma och diabetes undersökas mer ingående. Vi i ABIS-projektet arbetar för att bättre kunna förstå sambandet mellan psykologisk stress, fetma och typ 1 diabetes.

Förhoppningsvis kan en ökad förståelse av dessa komplexa samband leda till ett bättre förebyggande arbete och bättre hjälpinsatser för barn.