– En delstudie i ABIS (Alla Barn i Sydöstra Sverige)
Anneli Sepa & Johnny Ludvigsson

En rad studier har visat att barn är mycket känsliga för negativ stress i familjen och att de kan reagera psykosomatiskt. Ett par studier har till och med visat att svåra livshändelser tidigt i livet var överrepresenterat hos barn som nyligen insjuknat i diabetes. Vi vet idag att en rad faktorer minskar känsligheten för insulin (t.ex. snabb tillväxt, vissa hormon vid puberteten och psykologisk stress)

När känsligheten för insulin minskar måste de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln arbeta hårdare för att förse kroppen med insulin (betacell stress). Enligt betacellstress hypotesen (se bild) bör alla faktorer som minskar känsligheten för insulin betraktas som riskfaktorer för typ 1 diabetes. Hos vissa individer med genetisk risk för diabetes kan betacellerna slås ut på grund av detta. Om alla betacellerna slås ut kan kroppen inte längre producera något insulin och man har fått typ 1 diabetes. På detta sätt skulle psykologisk stress kunna vara inblandat i utvecklingen av typ 1 diabetes hos individer med genetisk risk. Men det är viktigt att komma ihåg att stress bara är en bidragande orsak, det är inte så att man får diabetes enbart på grund av stress.

ABIS följer alla barn som föddes i sydöstra Sverige mellan okt 1997 och okt 1999 fram till skolåldern, i förhoppningen att finna orsaker till varför diabetes utvecklas.Ca 17 000 föräldrar gick med i studien vid barnets födelse, ca 13 700 familjer deltog vid 1 år, ca 10 700 vid 2,5 år och ca 7 400 vid 5,5 år. Uppföljningen vid 8-år pågår fortfarande. Föräldrarna har besvarat omfattande frågeformulär och lämnat ett antal biologiska prover från barnet vid dessa tillfällen. Beträffande psykologisk stress har vi bland annat mätt brist på stöd och trygghet, upplevd föräldrastress och föräldrarnas trygghetsmönster. Pågående autoimmun process hos barnet (dvs. ökad risk för att utveckla diabetes) fastställer vi med hjälp av autoantikroppar mot GAD och IA-2 i blodprov.

Glädjande nog valde hela 78,6% av de tillfrågade föräldrarna att delta i studien och majoriteten (98,5%) av dem känner sig lugnade eller opåverkade av att delta i projektet (Ludvigsson, Ludvigsson & Sepa, 2001).

En rad tidigare kända riskfaktorer för diabetes, så som ökad ålder, låg utbildning, ensamt föräldraskap, arbetslöshet, utländsk härkomst, infektioner och svåra livshändelser var kopplade till hög föräldrastress (Sepa, Frodi & Ludvigsson, 2002). Kanske är det så att dessa riskfaktorer ger upphov till psykosocial stress som sedan påverkar barnets immunförsvar så att risken för diabetes ökar. Knappt 1% av mammorna uppgav brist på stöd och trygghet vid barnets födelse. Brist på stöd och trygghet var dock starkt kopplade till varandra och till ensamt föräldraskap och upplevelser av svåra livshändelser. Hög föräldrastress var främst kopplad till missnöje med föräldrarollen och att barnen sov dåligt (Sepa, Frodi och Ludvigsson, 2004).

Hög föräldrastress och upplevelser av svåra livshändelser under första levnadsåret ökade risken för att barnet skulle ha diabetesrelaterade autoantikroppar vid 1 års ålder, även när vi kontrollerade för förekomst av diabetes i familjen (Sepa, Wahlberg, Vaarala, Frodi och Ludvigsson, 2005). Det var också större risk att barn som upplevt skilsmässa hade diabetesrelaterade autoantikroppar jämfört med barn som inte upplevt skilsmässa (Sepa, Frodi och Ludvigsson, 2005). Det finns således vissa samband som talar för att extrem stress och psykosocial instabilitet i familjen kan bidra till en autoimmun process hos barnet om immunförsvaret redan är hårt ansträngt av andra orsaker, t.ex. genetisk risk, vissa virusinfektioner eller brist på naturliga fiender i immunförsvarets utveckling.

Diabetes är en vanlig och mycket allvarlig sjukdom bland barn och förekomsten ökar kontinuerligt i Sverige. Det är viktigt att få ökad kunskap om vilka faktorer som medverkar till de immunologiska störningar som gradvis leder fram till sjukdomen, för att därigenom förhoppningsvis kunna förebygga en del fall på sikt. När barnen väl insjuknat i diabetes är det dessvärre för sent att ingripa, då är den naturliga insulinproduktionen i huvudsak redan utslagen. Om vi visste vi vilken form av psykologisk stress som äventyrar barns hälsa och i vilken utsträckning, skulle vi kunna arbeta förebyggande kanske med allmän information och speciella åtgärdsprogram (t.ex. föräldrakurser) för riskgrupper. Varje fall av barndiabetes som kan förebyggas har givetvis en mycket stor mänsklig betydelse, men också en ekonomisk betydelse för samhället.

Ludvigsson, J., Ludvigsson, M., och Sepa, A. (2001). Screening for prediabetes in the general child population: maternal attitude to participation. Pediatric Diabetes, 2: p. 170-174.

Sepa, A., Frodi, A och Ludvigsson, J. (2002). Could parental stress and lack of support/confidence function as mediating mechanisms between certain environmental factors and the development of autoimmunity in children? - A study within ABIS. Annals of the New York Academy of Science, 958: p. 431-435.

Sepa, A., Frodi, A, och Ludvigsson, J. (2004). Psychosocial correlates of parenting stress, lack of support and lack of confidence - A study of all babies in Southeast Sweden (ABIS). Scandinavian Journal of Psychology, 45, 167-177.

Sepa, A., Wahlberg, J., Vaarala, O., Frodi, A, och Ludvigsson, J. (2005). Psychological stress may induce diabetes-related autoimmunity in children. Diabetes Care, 28, 2, 290-295.

Sepa, A., Wahlberg, J., Vaarala, O., Frodi, A, och Ludvigsson, J. (2005). Mothers' experiences of serious life events increase the risk of diabetes-related autoimmunity in their children. Diabetes Care 28:2394-2399, 2005

Sepa, A., Frodi, A, och Ludvigsson, J. (2004). Mothers' experiences of serious life events increase the risk of diabetes-related autoimmunity in their children. Annals of the New York Academy of Science, 1037, 1-4.