|
A
ACE-hämmare:
Blodtryckssänkande mediciner som också har en njurskyddande effekt och
som numera är det preparat som väljs i första hand för behandling av
högt blodtryck och fortskridande njurskador vid diabetes.
Adrenalin:
Ett hormon som tillverkas av binjurarna; ökar blodsockernivåerna.
Aerobisk träning:
Varje motionsform som gör att hjärtat och lungorna tvingas arbeta
hårdare för att uppfylla musklernas syrebehov; som exempel kan nämnas
cykling, simning, löpning och raska promenader; här används stora
muskelgrupper, som armarna och benen.
Alfaceller:
Celler i bukspottkörteln som utsöndrar hormonet glukagon.
Amniocentes:
En procedur där läkaren drar ut en liten mängd fostervatten (den vätska
som omger babyn) ur livmodern omkring vecka 15; fostervattnet undersöks
sedan och man kan ta reda på om det föreligger några ärftliga eller
biokemiska rubbningar, om moderns och barnets blodgrupper är förenliga
med varandra och hur mogna barnets lungor är.
Angina (angina pectoris):
Smärtor eller tryck i bröstet, ofta med utstrålning till vänster
skuldra och arm; orsakas av otillräcklig blodförsörjning till hjärtat;
kan vara föregångare till hjärtattack.
Angiotensin:
ett ämne i blodet som får blodkärlen att dra ihop sig och på så sätt höjer blodtrycket.
Antigen:
en substans som är främmande för kroppen, ofta ett protein; stimulerar
kroppen till att bilda en antikropp som reagerar enbart med detta
antigen.
Antikoagulantia:
Medel som förhindrar eller förlångsammar blodets levring.
Antikoagulantia:
Medel som förhindrar eller förlångsammar blodets levring.
Antikropp (pl. antikroppar):
Molekyl som försvarar kroppen mot bakterier, virus eller andra främmande kroppar (antigener); kallas även för immunglobuliner.
Antikropp:
Ett protein som produceras av speciella celler i immunsystemet som
reaktion på någon annan substans (ett antigen), och som reagerar
specifikt med just den substansen .
Arterioskleros:
Förtjockning och förkalkning av pulsådror av alla storlekar i kroppen; riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar.
Ateromatöst plack:
Ett gult, svullet område i väggen i en pulsåder, orsakat av fettavlagringar.
Ateroskleros:
(Åderförkalkning) Ett tillstånd där fett ansamlas i pulsådrornas
väggar; kan hindra blodflödet, ge upphov till hjärtattacker, slaganfall
och skador på olika organ såsom njurarna och ögonen.
Ateroskleros:
(Åderförkalkning) Fettansamlingar i stora och små pulsådror som begränsar eller helt hindrar blodflödet.
B
Bakgrundsretinopati:
En typ av diabetisk retinopati (ögonskada) som kännetecknas av
blödningar, vätskeansamling och onormala vidgningar av blodkärlen;
kallas även simplexretinopati eller icke-proliferativ retinopati.
Bedömning av hjärthälsa:
En analys av patientens risk för hjärt-kärlsjukdomar som anger
patientens risk jämfört med den lägsta risken för andra personer av
samma kön och ålder; kan användas för att motivera patienten till
livsstilsförändringar; grundar sig på uppgifter från den s.k.
Framingham-studien.
Betaceller:
Celler i bukspottkörtelns cellöar, vilka utsöndrar insulin.
Blodsockermätare:
En handapparat som används för att mäta blodsockernivån. En blodsdroppe
(som fås fram genom stick i fingret) placeras på en liten testremsa som
sätts in i mätaren. Mätaren beräknar och visar blodsockernivån.
Brittle diabetes:
Engelsk term för svårinställd diabetes som kännetecknas av extremt
stora svängningar i blodsockernivåerna inom korta tidsperioder;
förekommer hos några få procent av patienter med typ-1-diabetes,
särskilt efter det första året; kallas även labil eller instabil
diabetes.
Bukspottkörteln:
En stor körtel belägen bakom magsäcken; innehåller grupper av celler,
inklusive betaceller som utsöndrar insulin; utsöndrar även
matsmältningsvätska till tunntarmen.
C
Corpus vitreum:
Glaskroppen; det genomskinliga, gelliknande material som fyller ut ögat.
D
DCCT:
Diabetes Control and Complications Trial, en 10-årig kontrollerad klinisk studie av personer med diabetes typ 1.
Deltaceller:
Celler i bukspottkörtelns cellöar, vilka utsöndrar somatostatin.
D-glukos:
Det socker som vanligen kallas för glukos; det har två former, D- och
L-glukos, men det är bara D-glukos som spelar någon roll i biologiska
sammanhang.
Diabetes insipidus:
En sällsynt sjukdom som inte har något med diabetes mellitus (vanlig
diabetes) att göra; orsakas vanligen av en brist på ett hormon som
produceras av hypofysen (undre hjärnbihanget).
Diabetes-ketoacidos:
En allvarlig ämnesomsättningsstörning som följer av för låg
insulintillförsel. Symptomen är illamående, kräkningar , diarré,
magont, obehagskänsla, trötthet, likgiltighet, muskelstelhet,
muskelvärk, abnorm törst och acetondoft.
Diabetes mellitus:
En ämnesomsättningssjukdom som innebär att kroppen inte kan få sin
energi från glukos på normalt sätt, därför att kroppen inte tillverkar
tillräckligt med insulin eller inte kan använda det insulin den har;
vid okontrollerad diabetes bildas mycket höga nivåer av glukos (socker)
i blodet och stora mängder socker utsöndras i urinen.
Diabetesteam:
En personalgrupp inom sjukvården som har hand om och hjälper patienter
med diabetes. I teamet kan ingå en läkare, dietist och annan behörig
personal som är specialiserad på att utbilda patienter om diabetes (en
sådan person kan också vara en läkare, sjuksköterska eller dietist).
Ögonläkare, fotvårdsspecialister och andra specialister kan också ingå
i teamet.
E
Eklampsi:
Ett tillstånd som kännetecknas av koma och kramper, kan utvecklas under
perioden mellan den senare hälften av graviditeten och första veckan
efter förlossningen.
Embolus (pl. embolier):
En blodpropp (eller annat material, såsom ett vävnadsstycke eller en luftbubbla) som flyter fritt i blodströmmen.
F
Fasteblodglukos:
En diagnostisk test för diabetes; tas efter att patienten fastat, dvs. inte ätit eller druckit sedan föregående kväll.
Fotokoagulation:
En procedur där ljusstrålar eller en laserstråle används för att
framkalla lokal levring (koagulation) av blodet; används för att täta
blödande blodkärl och för att behandla andra ögonåkommor.
Fruktosamin i serum:
En test som mäter mängden glykosylerade serumproteiner (proteiner i
serum med glukos bundet till sig), vilket i viss grad återspeglar
blodsockernivåerna under de senaste två till tre veckorna; testens
användbarhet begränsas dock på grund av överlappande mätvärden; stämmer
inte särskilt väl överens med HbA1c-testen.
G
Glaukom:
förhöjt tryck i ögat.
Glomerulus:
ett nätverk av kapillärer (mycket små blodkärl) som fungerar som ett filter i njuren.
Glukagon:
Ett hormon som tillverkas av alfacellerna i bukspottkörteln; ökar blodsockernivåerna.
Glukagonkit:
En akutvårdssats som innehåller hormonet i förblandad form; används för
att behandla hypoglykemi (lågt blodsocker) hos medvetslösa diabetiker.
Glukos:
En enkel sockerart som bildas vid nedbrytning av kolhydrater i födan; utgör kroppens källa till snabb energi efter en måltid.
Glykogen:
Den form i vilken glukos lagras i levern och musklerna.
Glykohemoglobin:
En test som återspeglar hur blodsockerkontrollen varit i genomsnitt
under cirka 2 till 3 månader innan testen utförs. Den mest
tillförlitliga testen kallas HbA1c.
Glykosuri:
Socker i urinen; kallas oftare glukosuri.
Glykosylerat hemoglobin-test (Ghb):
En test som mäter mängden glukos (blodsocker) bundet till hemoglobinet;
används för att kontrollera hur den genomsnittliga blodsockernivån
legat under en period av flera månader (när blodsockernivåerna stiger
binds glukos som finns i blodet till hemoglobinet, dvs. pigmentet i de
röda blodkropparna, och sitter sedan kvar där under återstoden av den
röda blodkroppens livstid, cirka 120 dagar).
Graviditetsdiabetes:
Ett tillstånd där höga blodsockernivåer utvecklas under graviditeten
hos kvinnor som inte tidigare haft diabetes; diagnostiseras under ca.
10 - 16 graviditetsveckan. Blodsockernivåerna brukar normaliseras efter
förlossningen, men en ökad risk föreligger att få typ-2-diabetes senare
i livet.
Grunddos (Basaldos):
Den mängd insulin som ges kontinuerligt var 3:e minut under 24 timmar.
Detta ger den icke matberoende mängd insulin Du Behöver. I det flesta
fall uppgår den till omkring 40 - 50 % av det totala dagliga behovet.
Grunddosen programmeras in i pumpen utifrån användarens personliga
behov.
Grunddosprofil:
Dosen kan ställas in för varje timme på dygnet.
Gryningsfenomen:
En kraftig höjning av blodsockernivån mellan omkring kl. 4 och 8 på
morgonen; orsakas av en minskad insulinkänslighet som i sin tur beror
på en sömnframkallad ökning av insöndringen av tillväxthormon.
H
Hematokrit:
Volymen erytrocyter (röda blodkroppar) som packas samman vid centrifugering av en bestämd volym blod.
Hemoglobin:
Det järnbindande pigmentet i de röda blodkropparna; transporterar syret från lungorna till vävnaderna.
Hjärt-kärlsjukdomar:
Sjukdomar i hjärtat och blodkärlen.
Hjärtsjukdom:
Tillstånd som bland annat medför att hjärtat inte kan pumpa blodet på
ett effektivt sätt. Kranskärlssjukdom är den vanligaste typen av
hjärtsjukdom. Denna sjukdom uppstår när de pulsådror som förser
hjärtmuskeln med blod blir för trånga eller helt blockerade. Personer
med diabetes löper en högre risk att utveckla hjärtsjukdom än den
normala befolkningen.
Hyperglykemi:
För hög blodsockernivå. Orsaken är att för lite insulin tillförts, att
tillförseln störs, eller att ditt behov av insulin har ökat.
Hyperlipidemi:
En allmän term för förekomst av alltför höga mängder fetter (som kolesterol och triglycerider) i blodet.
Hypertension:
Högt blodtryck; dvs. blodtrycket ligger hela tiden högre än det normala värdet/övre normalvärdet som är cirka 140/90 mm Hg.
Hypoglykemi:
För låg blodsockernivå Orsaken är för hög insulintillförsel eller att ditt behov av insulin minskat.
Hypoglykemisk reaktion:
En samling symptom som uppträder när blodsockernivåerna har sjunkit för
kraftigt (under cirka 2,5 mmol/l) hos en person med diabetes; orsakas
oftast av för mycket insulin, för mycket motion, för lite mat eller
andra faktorer.
I
Immunkemisk analys:
En test som mäter mängden antigen i en kroppsvätska, såsom urin eller blod.
Immunsuppression:
Hämning av immunsystemet. Personer som får njur- eller
bukspottkörteltransplantat tar immunhämmande mediciner för att
förhindra immunsystemet från att attackera det nya organet.
Insulin:
Ett hormon som tillverkas i bukspottkörteln; hjälper blodsockret
(glukos) att komma in i kroppens celler där det sedan används som
energikälla.
Insulinpenna:
En liten, förfylld pennformad sprutanordning med en vass engångsnål; används för att spruta in insulin.
Insulinresistens:
Ett motstånd mot insulin hos kroppens celler som medför att cellerna inte lika effektivt tar upp glukos (blodsocker).
Intensiv insulinbehandling:
Användning av många dagliga insulininjektioner eller en insulinpump för
att uppnå en strikt kontroll av blodsockernivån; tillförsel av insulin
och täta självkontroller av blodsockret.
Internationell enhet (U):
Måttenhet för insulindos
J
Jetinjektor:
En nålfri anordning som skjuter in insulin genom huden med hjälp av ett högt tryck.
K
Kalorier:
Enhet som anger den mängd energi som fås från födoämnen. Kolhydrater,
proteiner och fett är de huvudsakliga kalorikällorna i kosten, men
alkohol ger också kalorier. Om inte alla kalorier som intas används som
energi lagras de istället i form av fett.
Katarakt:
Grumling av ögats lins.
Ketoacidos:
Ett allvarligt tillstånd där höga nivåer av ketoner ansamlas i blodet
och "spiller över" i urinen. Ketoner är giftiga substanser.
Ketoner (ketonkroppar):
Avfallsprodukter som bildas när fettsyror bryts ned för att användas som energikälla.
Ketonuri:
Förekomst av ketoner i urinen.
Klinisk diabetesnefropati:
Nefropati stadium IV; kännetecknas av klinisk proteinuri; permanenta njurskador.
Klinisk proteinuri:
Utsöndring av protein i urinen överstigande > 0,5 g/24 timmar, en
nivå som kan upptäckas genom mätning med sticka; motsvarar en
albuminutsöndring på > 300 mg/24 timmar (andra proteiner förutom
albumin utsöndras också i detta stadium).
Kolesterol:
Ett slags fett som utgör en viktig faktor i ämnesomsättningen; finns i alla animaliska produkter.
Kolhydrater:
En av de tre huvudsakliga kalorikällorna i kosten. Kolhydrater utgörs
av kedjor av sammanlänkade sockermolekyler. Kortare kedjor kallas för
enkla kolhydrater medan längre kedjor kallas komplexa kolhydrater.
Enkla kolhydrater förekommer naturligt i frukt, grönsaker och
mjölkprodukter. De finns även i produkter med raffinerade sockerarter
såsom godis, honung, strösocker och sirap. Komplexa kolhydrater är
stärkelse som finns i bröd, spannmålsprodukter, bönor, ris och pasta.
Kolhydrater bryts ned till glukos under matsmältningen och är det
näringsämne som främst höjer blodsockret.
Kongenital missbildning:
En strukturell abnormitet som uppstår före födelsen; en medfödd missbildning.
Konjugat:
Ett komplex som uppstår när en antikropp binder sig till sitt specifika antigen.
Kortisol:
Ett hormon som tillverkas av binjurarna; ökar blodsockernivåerna.
Kreatin:
En normal beståndsdel i blod och urin; vid avancerad njursjukdom ses ökade mängder.
L
Lancett:
Et litet, vasst knivblad som används för att göra ett litet snitt i huden.
Langerhanska öar:
Grupper av celler i bukspottkörteln; öarna innehåller betaceller, alfaceller och deltaceller.
Lipoproteiner:
Stora fettmolekyler i blodet som består av proteiner och fett, som
t.ex. kolesterol och triglycerider; indelas i "very-low-density"
(VLDL), "low-density" (LDL) och "high-density" (HDL) lipoproteiner.
M
Makrosomi:
Onormalt stor kroppsstorlek hos nyfödda; kroppstorleken överstiger vad som ses vid normal utmognad av organen.
Makulaödem:
svullnad i näthinnan på grund av överskott på vätska.
Måltidsdos/Bolusdos:
Den mängd insulin som behövs vid måltider eller vid högt blodsockervärde.
Markör:
En substans som binds till eller byggs in i en molekyl så att molekylen
sedan kan spåras; vanligen används radioaktiva eller enzymatiska
markörer.
Metabol:
Term som används för sådant som har med ämnesomsättningen att göra, dvs. de kemiska förändringar som sker i kroppens celler.
Mikroalbuminuri:
Förekomst av mycket små proteinmängder i urinen; ett mycket tidigt
tecken på kärlskador i njuren vid diabetes typ 1 och tecken på ökad
risk för kärlskador vid typ 2; kan gå tillbaka om det upptäcks och
behandlas.
Motregulatoriska (stress-)hormoner:
Hormoner som frisätts i stressiga situationer. Dessa hormoner
innefattar glukagon, adrenalin, noradrenalin, kortisol och
tillväxthormon. De får levern att frisätta glukos och cellerna att
frisätta fettsyror som extra energi. Om det inte finns tillräckligt med
insulin i kroppen kan dessa extra "bränslen" leda till hyperglykemi
(för högt blodsocker) och ketoacidos.
Myokardiell infarkt (M.I.):
Skada på hjärtmuskeln som orsakas av att ett eller flera av hjärtats kranskärl är blockerat; en hjärtattack eller hjärtinfarkt.
N
Nedsatt glukostolerans:
En term för blodsockervärden som ligger i området mellan normala värden
och diabetesvärden; betraktas inte som diabetes men som en föregångare
till utveckling av diabetes om det inte åtgärdas.
Nefron:
Strukturell och funktionell enhet i njuren.
Nefropati:
Alla typer av inflammation eller förstörande sjukdomar i njuren.
Neuropati:
Sjukdomar i nerverna.
Njurtröskel:
Den blodsockernivå vid vilken ett överskott på socker "spiller" över
från blodet till urinen i njuren; det genomsnittliga värdet är cirka 10
mmol/L, men kan variera kraftigt.
O
Oralt glukostoleranstest (OGTT):
Glukosbelastning; en (sällan nödvändig) diagnostisk test för diabetes;
patienten får fasta över natten och flera blodprover tas sedan nästa
morgon (över en tvåtimmarsperiod) efter att patienten druckit en
sockerhaltig dryck.
Oxidation:
Den process vid vilken en substans kombineras med syre.
P
Parameter:
En term som används inom biologiska vetenskaper för att ange en variabel som undersöks, t.ex. glukos.
Parestesi:
En känsla av domning, stickningar eller pirrningar och ibland smärtor i en kroppsdel.
Perorala hypoglykemiska läkemedel:
mediciner som intas via munnen av en del patienter med typ-2-diabetes
för att sänka blodsockernivåerna; dessa mediciner innehåller inte
insulin, men stimulerar kroppens egen insulinproduktion så att
blodsockernivån sjunker.
Plasmaglukos, ej fastande:
En diagnostisk test för diabetes; utförs utan hänsyn till tidpunkten för föregående måltid.
Polycytemia vera:
En livshotande benmärgssjukdom.
Polydipsi:
Uttalad törst.
Polyfagi:
Abnorm aptit eller överätning.
Polyuri:
Tillstånd där man kissar ofta.
Proliferativ retinopati:
En typ av diabetesretinopati som kännetecknas av inväxt av nya blodkärl
i retina (näthinnan) med blödningar; tidig behandling med
fotokoagulation är nödvändig för att förhindra blindhet; en allvarlig
typ av ögonsjukdom vid diabetes.
R
Respiratory distress syndrome (RDS):
Livshotande andningsproblem där lungorna inte utvidgas vid födseln; tidigare kallad hyalin membransjukdom.
Retinopati:
Sjukdom i näthinnan, som är den ögonvävnad som känner av och "registrerar" ljus.
Risk för hjärt-kärlskador:
Risk för skador på viktiga organ och vävnader (hjärtat, hjärnan, benen,
njurarna, ögonen, nerverna) på grund av skador i blodkärlen; dessa
skador orsakas i sin tur av diabetes och/eller högt blodtryck samt av
hyperlipidemi.
S
Sekundär diabetes:
Ett tillstånd där bukspottkörteln eller något annat organ är skadat på
grund av sjukdom, kemikalier eller droger så att insulinproduktionen
nedsätts.
Skymningsfenomen:
Ökat insulinbehov på eftermiddagen.
SMBG:
Self-monitoring of blood glucose" - självtest av blodsocker. Sådana
mätningar av blodsockernivån som diabetespatienten utför själv och
använder för att styra sin diabetes.
Smekmånadsfasen:
En tillfällig förbättring som inträffar hos cirka 20 % av patienter med
typ-1-diabetes en kort tid efter att patienten först drabbats av
diabetes; bukspottkörtelns utsöndring av insulin kommer tillbaka i en
viss omfattning, men detta brukar bara vara i några veckor eller
månader.
Somatostatin:
Ett hormon som tillverkas av deltacellerna i bukspottkörtelns öar;
hjälper till att styra blodsockernivåerna genom att styra frisättningen
av insulin och glukagon mellan måltider.
Somatotropin (tillväxthormon):
Ett hormon som tillverkas av hypofysen (under hjärnbihanget); ökar blodsockernivåerna.
Somogyi-effekt:
En svängning till mycket höga blodsockernivåer från mycket låga sådana,
vilket i sin tur orsakas av en insulinreaktion under natten; den
efterföljande kraftiga ökningen av blodsockret orsakas av en
frisättning av stresshormoner.
Stroke:
Slaganfall. En plötsligt påkommen medvetandeförlust som efterföljs av
förlamning; orsakas av blödning i hjärnan eller en blodpropp som
blockerar en pulsåder; kallas även cerebrovaskulär insult (CVI).
Subkutan vävnad:
Den vävnad som ligger mellan hud och muskler.
T
Tillfällig ändring av grunddos:
Den programmerade grunddosen kan, tillfälligt ökas ( normalinställning
för en tid av upp till 12 timmar ) eller minskas ( normalinställning
för en tid av 4 timmar upp till 6). En tillfällig ändring kan göras för
att ta hänsyn till ändrat insulinbehov vid sjukdom eller kroppslig
aktivitet. Basaldosprogrammet behöver då inte ändras om. När
tidsintervallet har gått ut återgår pumpen till den ursprungligen
inprogrammerade grunddosen.
Triglycerid:
Ett fett som fås från födan och även tillverkas i kroppen när man äter
för mycket av viss sorts mat; kroppen lagrar överskottet av kalorier
och fett i form av triglycerider.
Tromb (pl. tromber):
Ett onormalt blodkoagel (blodpropp) som bildas längs den inre väggen i ett blodkärl.
Trombolytiskt läkemedel:
En medicin som löser upp blodproppar.
Typ-1-diabetes:
Den typ diabetes vid vilken bukspottkörteln inte tillverkar något eller
endast extremt små mängder insulin; personer med diabetes typ 1 måste
ta insulininjektioner för att kunna överleva.
Typ-2-diabetes:
Den typ diabetes vid vilken kroppen inte använder sitt insulin effektivt nog, eller inte tillverkar tillräckligt med insulin.
U
U-100:
Insulinkoncentration.1 ml lösning ger 100 enheter ( 100 U ) Subkutan vävnad: Den vävnad som ligger mellan hud och muskler.
UKPDS:
United Kingdom Prospective Diabetes Study, en 20-årig kontrollerad klinisk studie av mer än 5000 patienter med typ-2-diabetes.
Ultraljud:
En noninvasiv (betyder att man inte behöver gå in i kroppen med nålar
eller andra föremål) undersökning som avbildar olika vävnader och
organ; Utförs ofta i graviditetsvecka 18-28 för att bekräfta babyns
ålder och för att kontrollera att babyn inte har några
organmissbildningar.
V
Vaskulär:
Term för sådant som har med blodkärlen att göra.
Vitrektomi:
En kirurgisk procedur där innehållet i ögonglobens glaskropp, belägen
bakom ögonlinsen, tas bort genom att man utför ett snitt och suger ut
innehållet, vilket sedan ersätts med en kroppsvänlig vätska.
Ö
Östriolanalys:
En test som mäter mängden östriol (E3, ett av de kvinnliga
könshormonen) i blodet och urinen; normala nivåer gör det troligt att
moderkakan fungerar som den ska.
|
